Är du en hoppfull person?


Innan vi dyker in i en flummig brain dump vill jag lyfta en viktig fråga. Är det för tidigt för påskpynt? Tulpaner och påskpynt gör mig så glad! Jag njuter verkligen av att gå förbi köksbordet när dessa pryder det.




Vad innebär hopp för dig?


Det är en fråga som snurrat i min skalle några dagar. Eller jag har snarare funderat mycket på var känslan av hopp kommer ifrån och vad det betyder för mig. Kanske eller mest troligt för jag just nu är på väg tillbaka från ett litet bakslag. Hamnar alltid i ett filosofiskt/spirituellt tillstånd efter en mörkare och tyngre period.


Vilka faktorer gör att man är och förblir hoppfull?. Känns som vi alla har en ganska nyanserad relation till det. För mig har det blivit som en tydlig kompass. Hur dålig en dag eller en period än varit kan jag fortfarande känna hopp inför att morgondagen skall bli bättre. Och det hoppet gör att jag tar åtgärder för att försöka infria just den förhoppningen. ( Den som räknar antal gånger jag skriver ordet hopp i detta inlägg bjuder jag på en kaffe och kram när det är tillåtet igen. ) Om istället det finns en kvävande förtvivlan av hopplöshet inom mig avstannar förbättringsprocessen och jag gör absolut ingenting för att hjälp mig själv till en bättre morgondag. Då måste ja aktivt arbeta mig ut ur det hålet.

Hur återfår man hoppet?

Man brukar slänga sig med uttrycket att man tappar/tappat hoppet. Men kan man tappa hoppet ? Jag tror inte det, för mig är hoppet som en liten varelse som bor inne i mitt hjärta. Varelsen måste matas annars krymper den och kan tillslut förvinna helt. Vad varelsen behöver matas med för att växa och må bra är troligen olika från person till person. Min lilla varelse behöver ett stadigt intag av god självkänsla, kärlek, ödmjukhet, grundande aktiviteter och klara intention för att nämna några. Och när jag skriver kärlek och ödmjukhet menar jag från mig själv likväl som från andra. Det är lite som att ha ett barn eller en hund. Det är främst ditt ansvar att mata dem men givetvis finns det tillfällen när någon utomstående bjuder dem på något riktigt gott.


Under ett års tid har jag gått från att vara sjukskriven på 100 % till att börja jobba, fått diagnos, tagit tag i ätstörningsproblematiken och allt där i mellan. Och hoppet har har som jag skrev i början varit en tydlig kompass. När jag lyssnar inåt, ger mig tid för återhämtning, är snäll och ärlig mot mig själv, samt gör saker som jag mår bra av. Ja då växer varelsen i mitt hjärta och hoppet pumpas runt med blodet. Men om jag försummar varelsen tar känslor av förtvivlan och uppgivenhet mer plats då hoppet krymper.


Man hör ofta att man måste tro på att man ska klara av saker. Tro på dig själv och din förmåga så kommer allt bara lösa sig magiskt och döbra. Bullsh*t! Det är extremt svårt att tro på sig själv när livet har kantats med psykiskohälsa, dålig karma eller upprepande bajsmackor. Hör vad jag säger, det är svinsvårt att i det läget ställa sig rak i ryggen och säga jag tror på mig själv! För att många som har flera år bakom sig med psykiskohälsa, npf-diagnoser med mera är kantstötta. De har svikit sig själva så många gånger att de inte längre litar på sig själv, sin magkänsla eller förmåga.

Det något ostiga citatet I believed I could so I did låter snarare något i stil med : "I believed i could and failed 143259 times så now i´m afraid to even try. "

Det är här hoppet kommer in för mig, för jag kan alltid hoppas. ( Okej..nästan alltid. Jag kan ibland förvandlas till en drama queen utan varken hopp eller logik i sikte.) Att tro och hoppas är inte samma sak för mig. Jag kanske inte tror jag klarar av något just nu men jag hoppas att jag ska göra det. Så när min tro på att min kropp och själ ska kunna läka sviktat har jag många gånger lyssnat inåt och landat i att jag hoppas att morgondagen blir bättre.


Jag tror eller snarare jag vet att för mig är det inte bara hoppet som behöver "matas" för att växa. Självkänsla, trygghet, kärleken till mig själv, modet och mycket mer kräver samma typ uppmärksam. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg. Detta var tankar och känslor som jag behövde få ner i ord. Ord som blev en hel drös meningar som förhoppningsvis kan landa bra hos några av er där ute.


Tre grejer vill jag skicka med er nu när jag rundar av.


◾ Läs gärna mitt förra inlägg om byteshandel och ta del av den! Vill man ha något annat än det som som skapats behöver man bara hojta. Öppna upp för att lära känna din omgivning och dess talanger mer vettja! Läs det här.


◾ Bakade kakor i helgen och hade glömt bort hur mycket terapi bakning och matlagning är. Eller snarare hela processen av att skapa något som man sedan njuter av. Vilken vardagssyssla är som terapi för dig ?



◾ En snäll men bestämd påminnelse att vara snäll mot sig själv. Jag måste vara det och ni måste vara det. Mata era inre varelser. Ta hand om er självkänsla och var lite modig varje dag så växer även det. Fan hörrni, var bara snälla och ärliga mot er själva och era behov. Så kommer vi alla hitta ett lugn att utvecklas , läkas och må bra i.


Tacksam, hoppfull och kanske lite frustrerad ♥